You may say I'm a dreamer but I'm not the only one.

Dagen var lyckad.
Tycker jag iaf ^^

Eller ja... den VAR det.
Nu blirre värre.
Som alltid på kvällarna.
Då slår de värsta saker jag vet mig.
Och jag kan inte hjälpa mig,eller låta bli att tänka på saker.
Jag bara måste.
Det är kanske löjligt men det är så.
Eller ja,ni fattar kanske inte men skitsamma.

Jag var i Uppsala idag efter skolan,och så såg jag min spanska lärare på Åhlens.
Jag tyckte det var läskigt... alltså,kanske inte så läskigt men man vill ju vara lång bort från henne i skolan så varför inte på fritiden?
Jag önskar er verkligen inte att ni träffar henne offentligt.
Jag måste erkänna också att jag nästan sa Hola till henne,men jag lyckades stoppa mina tankar innan jag sa nåt.

Ähh det var ju nåt mer också jag skulle berätta.
Nej,det var det inte...eller?

Jag ska duscha och lägga mig snart.
Att tänka på saker du gillar hjälper inte alls att slippa mardrömmar.
Jag hade en idag.
Det var ganska läskigt.
Bara blod och tårar...
Jag hoppas jag aldrig drömde en mardröm,för att om man drömmer en mardröm en gång då blir det så hela jävla tiden...


Och nu så pratar jag med en... s.k kompis som ja... helt enkelt glömde väl att jag finns.
Synd.


Det är väl bara Rikard,Malin,Isabel och de som ser mig varje dag som vet att jag fortfarande lever.
Och jag önskar att jag inte gjorde det ibland.


Att jag slapp ha alla de problem jag har.
Att jag inte fanns bara för att störa andra människor.

Nej,det vore väl bättre om nån så puckad som jag skulle inte finnas väl.

En sån person som kollar hela jävla tiden upåt och undrar om nån flygplan kommer.
Eller så kollar hon bara på molnen som är så fina,men ingen annan uppskattar dem.

Och nu måste jag tacka Myra.
För att hon är väl den enda som sa,att jag ska inte ge upp,och hon uppskattar mig för den jag är,för att jag är unik. Att jag är en av de få som inte blir liksom "fast på jorden" och kollar bara omkring mig,utan jag kollar utifrån "lådan".

Och allt sånt som hon säger rör mig faktiskt.
För att trots hon är äldre,och bor i USA så känns det som om vi känner varandra sen vi var små barn och allt.


Jag undrar nu bara,om det är någon mer som bryr sig.
Kanske...