Hmm.
Vad ska man säga?
Ingenting ovanligt.
Spanska var rätt rolig idag,tycker jag i alla fall...
Bara för att man satt,och inte gjorde nån jävla ting...
Och.. hm..
Ja,det är rätt svårt att förklara,men måste det alltid vara så,att när man hjälper någon med kärlek problem,då börjar man känna nåt för personen som man hjälper? Och gör det bara värre för sig själv?
Tydligen...
Jag vet,jag är dum.
Det vet väl alla.
Men det är så.
Jag hjälpte någon nyss (inte nyss,men..) med hans problem,och vad?
Jag blir ju skit irriterad över att han är nånstans med sin tjej-kompis.
Hon sa ju,att hon inte vet hur det blir,så... ja.
Men jag... var befinner jag mig i den hära situationen?
Nånstans där ingen kan se mig väl... jag spelar psykologens rollen,fast jag själv skulle behöva en psykolog.
Äsch...det här leder ingenstans,och jag blir bara deprimerad...men man måste låtsas att allt är okej,som vanligt.
Ingenting är okej,faktiskt.
Dagens låt (eller t.o.m veckans.. ) :
Hello,I've waited here for you,everlong . . .
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar