Alla har nåt problem med våra jävla samhälle.

Jag undrar bara om jag skrev mycket sista gången jag skrev.
Anyway,det är inte så där mycket att skriva.
Förutom att jag har hört många schyssta ord,och sen så 'hjälpte' jag lite till....
Chris bröt ihop igår inatt,eller... ja.
Vi snackade lite,och så började han prata om sig själv. Liksom,det är ju bra att höra något mer om honom,än att hela tiden snacka om sig själv.
Han sa typ att han grät sist för ett år sen,ungefär. Och så började han sin klassiker - hans ex.
Först sa han att han inte bryr sig så mycket nu längre,men sen skrev han ju nåt sånt:
"Men... du vet,jag har planerat hela livet med honom.Och då gick allt snett.... jag känner mig fortfarande nere pga det fast det var ett år sen"

Sen så skrev han mycket mera sånt,och verkade vara lite mer nere,än han var i början,så jag skrev bara "Life's full of surprises".
Då sa han att han är glad att han får prata med mig om det hela. Etc.
Och att jag på nåt sätt hjälper honom.
Det var roligt att höra,för att jag tycker verkligen synd om honom.


Jag fick faktiskt veta lite mycket,och kanske även lite för mycket. Men det är bra att han öppnade sig,tycker jag. Det suger att ha sina känslor inlåsta i sig,och inte få prata om dem med någon. Och han har ju inte bättre,för att han bor i Tyskland pga jobbet,och så har han vänner i Holland. Hur som helst,det suger att få veta att han är nere. För att jag med min jävla empati känner ju på sätt och vis det samma. Jag borde egentligen inte fråga människor hur de mår,för att tänk om de svarar "Dåligt" och beskriver allt som är så dåligt.... då får jag den dära känslan.
Kolla,Chris skrev att hans katt dog idag,och han är lite ledsen (hur fånigt än det låter) och då blev jag ledsen...

Skitsamma. Jag ska inte förklara min empati nu.
Det är en av många saker som jag hatar hos mig.
Men de ska vi inte prata om.

Dagen i skolan var rätt bra,handlade på sätt och vis om ET.
Hoppas ni vet vad jag menar.
Sen åkte jag skridskor på idrotten,och Felix skjutsade mig hem på sin cykel.
Och jag har fortfarande ont i rumpan :/

Anyway,jag hoppas att jag har ett sätt att lösa mitt sömnproblem: te eller varm mjölk.

Tänker prova det med mjölken. Men jag tror inte det funkar... fast jag hoppas det.
För att jag orkar inte sova bara fyra timmar,och somna vid 3 mitt i natten.


Nu är jag lite nere med.
Fast egentligen så vet jag inte själv varför.
Jag borde inte sitta och gråta,inte heller tänka på några grejer som gör saken värre...men jag gör det. Varför? Ja,för att jag är så dum!
Jag äter mindre och mindre,har jag märkt. Däremot dricker jag mycket. Min mage känns som en stor kana med vätska...
Och det dära med att sova. Ett stort frågetecken.
Jag tror inte att det kommer att funka :
* inte äta
* inte sova

jag orkar inte länge till med det. Jag borde egentligen prata med någon,men jag vill inte. Jag vill bara att problemet löser sig själv,om det ens finns en sån möjlighet.


Vad gör man egentligen? Gömmer sig och försöker dölja sina problem och känslor,eller?
Jag vet inte längre vad jag ska göra.
Livet suger för tillfället.


Hoppas det blir bättre. Om det ens kan det...


Och idag,när vi har åkt skridskor,då var det en kille där (som inte ens svarade på min snäll fråga 'Vad heter du?' ) och vi snackade lite med honom,några från min klass.
Då sa han "Alla har nåt problem med våra jävla samhälle". Han har nån poäng där...