There's a sharp line between love and hate...

Oh,I'm so sorry about yesterday.Yes,I was mean.And I will be.Just because you don't realise how much I need you.And it makes me happy,when I see you so helpless...


Dagen igår var lite konstig,som ni kanske har märkt (vem fan är NI?) men på slutet blev allt värre.
Chris kom in på MSN och så berättade han allt vad som har hänt.
Jag lyssnade på honom,eftersom jag hade inget att berätta,och så var det:

Han hade standby,som betyder att han har ledig dag,men om de ringer honom,då måste han komma och jobba (i fall en pilot blir sjuk,etc).
Vi tillläger att han stannade lite längre med mig en dag före,så snäll var han.Och så gick han sova vid midnatt.
Jag tror att han är rätt så van vid att de ringer aldrig när han har standby,så... ja..
De ringde honom klockan 5 på morgonen!
Så åkte han,för att det var planet från Wroclaw i Polen som skulle till Edinburg i Skottland,men crew har jobbat för länge,så de fick byta piloter och flygvärden.
Alltså,de skulle till Edinburg som besättning,sen som passagerare skulle de flyga till Weeze och där skulle en taxi vänta på dem att ta dem till Hahn.Men eftersom planet från Hahn var försenad 40 minuter,missade de planet till Weeze med två minuter.
Så kom de på att de ska till Memmingen istället,och därifrån med hyrbilar till Hahn.Hela besättningen var med (6 människor) och bara två av dem hade körkorten med sig.
Det var tydligen Chris och kaptenen,antar jag.Så de var tvungna att köra 4 timmar till Hahn.
Och så kom Chris vid 7 på kvällen och berättade allt.
Jag satt där som en idiot och läste vad han skriver... När han frågade hur det var med mig,för att jag lät ledsen när jag messade honom,då dissade jag honom,liksom.
Jag sa att det är som vanligt,och frågade direkt när ska han gå sova.
Och mina svar var begränsade till:
"Well,I don't care" "Nevermind" "Whatever" så vad än han sagt var det samma svar.
Sen så sa han : "Jag skulle vilja hjälpa dig,och få dig att skratta..."
mitt svar var helt enkelt "Men det kan du inte."

Han vet vad är det enda som skulle kunna göra mig glad.
Och han fattar det inte...

Idag sov han 10 timmar mer än jag.Som alltså betyder att han sov 13 timmar.
Så jag gick och köpte lugnande som borde hjälpa att somna.
Vad är roligast med det hela?
Min enda tanke när jag fick höra dosering var "Do they want to drug me?"...
Okej,det är så:
En till två tabletter,tre till fyra ggr/dag för att lugna ner.
För att få sova ta tre till fyra tabletter.
Om jag fan skulle ta de alla så skulle jag ta 12 tabletter per dag,och det känns inte bra.
Men om det ska hjälpa så....


Imorgon väntar mig en lång dag.
Fast jag har bara matte (en timme!),engelska,lunch,spanska och bild.
Men sen ska jag med syrran till BUP,där ska vi vänta på morsan som borde ha kommit från Stockholm,eller så ska vi ta bussen hem,strax efter att ha ätit burgare vid bussstationen.Men,förhoppningsvis får vi åka bil med mamma.
Det betyder att jag kommer hem vid 18,och missar Buffy The Vampire Slayer.
Och då väntar mig torsdag.En skitlång tråkig dag.
Allt som jag gör är bara .... jag vet inte hur ska jag säga det.
Jag ser inte poängen i allt jag gör.
Och det suger...
Jag kunde lika gärna gå och ta livet av mig,och jag slår vad om att ingen skulle märka.
Jo,Jess för att jag skulle inte komma till skolan.
Chris,för att vi skulle inte snacka i en dag.
Vem mer?
Någon mer som bryr sig? Knappast.


Chris.Ja,det är nåt märkligt med honom... alltså,jag undrar bara hur i hela världen "kom" vi åt varandra.
Mjo,jag vet ju vem som sa åt mig att han är en pilot men.. jag trodde aldrig att jag skulle bli vän med en.
Ni vet,allt började med deviantArt.com. Där träffade jag en kille från Polen som bor i Irland,som tar kort på flygplan.Via honom började jag känna Kasia,och hon sa åt mig vem är Chris.
Så jag,så smart som jag är,hittade hans MSN där på sidan.
När jag såg att han var online,då skrev jag bara "Hey ^^"
Och så började vi snacka,för att han kom på att jag är en från dA.
När vi snackade så där i typ tre timmar,och skulle just gå,då frågade han om jag verkligen är 15.
Då sa jag ärlig att tyvärr så är jag det.Han sa att han skulle inte säga så om han inte visste.Han syftade mer på 18/19.
Nästa gång vi snackade,tog det 6 timmar.
Och med varje dag som kom,så snackade vi mer och mer.... och då hände det.Jag började känna nånting... jag har berättat det,och... jag kan inte säga att det blev värre,för att det har inte blivit.Det har väl blivit bättre.
Antar jag...

Nu snackar vi varje dag ju.Och om inte,så är det nån av oss som messar den andra och frågar hur är det.
Jag tror... jag tror att han är verkligen en vän.
Han vet rätt mycket om mig,och så brukar han messa mig om han inte når mig på annat sätt,när han vet att nåt är fel och det är rätt troligt att jag gör mig illa,etc.
Han har bra tajming.... och... grejen är att... ni vet...

FAN.

Det är bara det att vänskap är lite för lite för mig... men vi fungerar som ett par ju,alla vet det.Vi är bara bra vänner,tyvärr.
Och om vi var tillsammans eller inte spelar ju ingen roll.Vad skulle det tjäna till?
Han bor inte här,inte jag där heller.Så... även om vi var tillsammans så skulle det se ut så som det gör nu.
Alla *hug and a kiss* *hugs tight* och meddelanden vi skickar till varandra vid midnatt.
Vi har snackat om allt möjligt,så det finns inte en enda hemlighet mellan oss.
Men ändå... det är för lite för mig :|


Just nu ska jag gå,och försöka inte messa honom (han var på väg till Nederländerna eftersom nu är han ledig igen) medan jag pluggar SO.
Påminn mig inte ens om NO-prov som vi har på fredag.
Tanken på det gör att jag inte kan somna,antar jag ...
Läs igenom alla tretiio-jävla-fyra sidor i biologiboken,anteckningar etc.
Plus att det kommer säkert massa jävla hemläxor till på fredag -.-

Lev livet,dö inte.
SKOLAN DÖDAR FOLK.

Och,apropå det.
Jag har tänkt på vilken skola borde jag gå i.
Antingen blir det nån skola med pilotutbildning,eller flygvärdinnor(?).
Om inte,så det finns en massa annat.
Jag har tom tänkt bli militär.
Inte bara för att min farfar var det,och min brorsa är det,nej.
Bara för att det verkar vara skitroligt ju.
Och om inte,så blir det väl detektiv,polis,fotograf,musiker,målare,tandläkare,lärare,eller någon som kan arbeta på flygplatsen.Eller psykolog,eller advokat.Elle jagvetintevad.
Synd att det inte finns ett jobb där man kan sitta hur länge som helst och kolla på skymningen..och de borde betala en för det! Eller att ge ut kramar.Och få betalt.

Det dära med solnedgångar,ja... jag är verkligen fascinerad av dem.Jag har runt några hundra bilder på soldengångar,och på himmel,så... jag brukar säga att jag är lite som Lilla prinsen :)
Om ni nånsin har läst den...

Äh,och en massa annat som jag vill berätta men lyckas aldrig få allt ihop i ett inlägg.
Jag fick en känsla att jag vill till Afrika.Ni vet,regnskogen...jag har aldrig gillat Afrika,men regnskogen fascinerar mig lika mycket som solnedgångar.



Och,jag är verkligen,VERKLIGEN glad att alla glömmer mig.
Men det går över,som allt annat,eller hur?
Wrong.Det går inte över.
Man säger "Jag är din vän" men jag vet att de inte menar det.
Alltså,jag är medveten om att det är bara temporary så... och jag vet att de försvinner med tiden med.
Jag har mina vänner,och de är verkligen få.Två. Som har alltid tid för mig,no matter what.
Det är Jess och Chris ju...
Jag lärde mig att inte kalla någon för vän för snabbt.
Men jag vet att Jess är en vän,för att hon vet hur gör man mig glad och så snackar vi massa skit tillsammans,eller viktiga psykologiska frågor,som man aldrig borde ha ställt (som varför måste man räkna matte,och när man vill försöka att förstå hur det går till,och varför två är 2 och inte 5.) och massa annat,förstås.
Chris är en,det har han bevisat.
Vi har rätt mycket gemensamt,så det är ganska lätt att förstå en annan från "samma sort" om jag säger så.


Han är den enda som skriver till mig på MSN fast jag har Away,Inte vid datan,Be right back,Pratar i telefon eller är Online.
Och så när han sitter offline,när han 'gömmer' sig så brukar han attackera mig.
Med hans vanligaste "Heya ^^".
På nåt sätt gör det mig glad,men... ja,det bevisar bara att han har alltid tid att prata med mig.


Så,det är väl allt för idag.
Blev rätt mycket,men skitsamma.
ENJOY.