Dålig dag.

Visst känns det skitjobbigt när alla omkring sviker dig?
Och det känns väldigt fel att den enda som kan få en att le när man ser personen, är killen som du inte känner, och inte ens vet vad han heter. Men hans leende dödar dig, hela dig inuti. Och du vet, att du har iaf någon i närheten som får dig att må bra, genom att bara finnas. Det behövs inte mer - för att oftast när det blir mer, och mer - då går allt åt helvete.

Jag känner mig så ensam. Alla har nån bästa kompis, och kompisen anser att denna person är deras bästa kompis. Så har jag dock aldrig känt. Alla har alltid någon som de gillar mer.

Den enda som verkligen är min allras bästa vän, är Chris. Och det känns verkligen skitjobbigt... men, steg efter steg, tror jag faktiskt att jag kan tappa mina känslor. Hoppas jag iaf.

Varför känns ALLTING jobbigt? Vänner sviker, som alltid tyvärr...


Nu är man helt själv igen.