Ett helvete.

Jag har läst eller hört någonstans en rolig anegdot. Den var rätt rolig, för att det handlade om att man tar sig snabbare till helvetet än till himlen. Ta exemplet: Stairway to Heaven och Highway to Hell.
Självklart ju!

Själv tycker jag att vi redan har ett helvete på jorden, så.

Hur som helst, angående helvetet - min kväll blev ett helvete. Jag fick höra saker som jag helst skulle slippa höra, han sa förlåt typ tre gånger, han tyckte att han sårade mig igen, sen... ja, han ringde till jobbet för att säga att han är sjuk och stannar hemma. Han bröt ihop han.

Det verkar som att det är ändå jag som orkar mer psykiskt än han. Jag var sur på honom hela kvällen, men kl 3 i natten blev vi sams igen. Han var verkligen nere, det måste jag säga. Som om hela hans värld splittrades i små bitar, som sårade honom vart han än gick. Då började jag få de där... vän-känslorna. Jag sa att jag finns här för honom, han tackade och sa att det verkligen behövdes just då. Sen började han igen med att be om ursäkt, etc.
Och, just det. Jag och min vän planerade Halloween festen hemma hos henne, om jag fick åka till Polen på höstlovet då! Skulle vara fest på fredag, lördag, söndag och måndag. Ingen paus förstås. Eller jo, kanske liten.
Jag berättade för honom. Han sa att han skulle nog behöva en fest. Så ja, eftersom Polen gränsar med Tyskland och det går att åka bil dit, så han kanske skulle komma. Men det är Halloween det, det kommer att ändras säkert massa gånger under september och oktober.

Aja. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för honom. Jag försöker att lära mig att meditera med Silvas metod. Man går in i stan alfa. Det verkar ju skitbra!
Man kan hjälpa sig själv, och andra. Jag kanske kan använda den?

Jag mår lite dåligt av det faktiskt. Men det går över! Det måste för fan.
Jag är iaf glad att han uppskattade att jag fanns där.


Jag ser fram emot att prata med honom imorgon, och hoppas att han inte gör något dumt. Jag vet hur det är att ha de känslorna "det är inte värt någonting". Man tänker på att testa massa dumma saker. Jag vet det. Men jag vill inte att han ska göra det. Om jag bara kunde göra honom gladare igen. Meeh. Jag fejlar, som vanligt.

Men ja. Hur går det ens till? Först jag, sen han, sen är vi sura på varandra, sen kan vi inte stå ut utan att prata, och så... hur fan går det till?


Nej, dags för mig att gå och försöka sova antar jag. Hoppas. Eller så gör jag något annat. Fast, även om internet är oändligt - det är jävligt litet ibland. Finns ingenting att göra längre. Och på min facebook går det inte ens att skriva eller kommentera, för att det är "spam" FTW! -.-'
Ska nog radera kontot, och skapa nytt.


Aye. Godnatt, tror jag.

________________

I start again
And whatever pain may come
Today this ends
I'm forgiving what I've done.