Om det bara vore så lätt...

... att försvinna. Veckan är trots allt ett helvete, och kommer inte att bli bättre - söndag ska det festas dock. Kanske det får mina tankar någon annanstans. Jag hann berätta iaf för honom hur mycket jag hatar honom egentligen. Jag hann göra klart kärlekshandboken i tid - dock fick jag feber imorse, så jag kunde inte lämna in skiten (fast jag satt uppe till 1 på natten med skiten! >_<) och så hann jag plugga till två av tre prov, och läsa på en läxa. Så duktig jag är. Så ska jag ha två prov nästa vecka också, och lämna in bild-uppgiften. Varför bryr jag mig egentligen om så många saker, någon som kan förklara? :/

Jag skulle inte klara av att få IG -> resultat: jag är stressad, jag pressar mig själv för hårt. Jag vill vara bäst - även om jag vet att jag fejlar. Jag kan inte sluta på den dära jävla subban, och inte på honom heller. Nu, när de ska på semester. Jag vill döda dem, båda två helst :/

Varför kan jag inte bara försvinna? Säg mig, varför? Eller i alla fall låtsas. Åka på semester, i nån månad kanske - inte ringa, inte skriva till någon. Ingen skulle ens oroa sig. Det vet jag. Men aja... jag måste leva tyvärr.. även om jag inte vill.

Och jag vet inte längre om jag ens vill åka till UK. Då kommer jag inte att vilja komma tillbaka till verkligheten igen... det blir inte lätt. Ääääähh.