Die Wahrheit ist grausam...

Mjo.
Jag har inte mycket att säga.
Bara det, att allt suger. Allt, precis allt.
Jag kan inte ens vara glad längre. Fan vad jag hatar det.
Och alla andra omkring.

Shit happens. Gaaah.
Varför måste jag känna så nu..?
Ogilla.. ogilla..
Och han kommer om fyra veckor. Men vill jag ens att han gör det, när det enda jag får är bara att gråta på nätterna då han är här? Just det. Är jag bara för snäll?

Och varför kan jag bara inte ändra på mig, hm? Vara mer brutal, mer osocial, och skita i alla andra.
Varför inte?

Jag är förvirrad. Jätte förvirrad. Och det gillar inte jag.