Did you ever hear what I told you?

Ingenting är bra längre. Ingenting. Jag gör mitt  bästa för att överleva, men jag håller på att ge upp. Det är ILLA med mig. Jag är rädd att jag kommer att göra något dumt, för att jag känner på mig själv att jag börjar tappa kontrollen redan nu...

Om allt vore så enkelt bara. Men det är det inte. Världen är en ond plats (det kom vi fram till med Ahed) och skolan suger, och kärleken är ingenting bra.

Jag hade en dum dröm idag. Att jag dansade, med honom.  Och han sa något i stilen "Du är så vacker!". Det var läskigt. Jag är iaf förvirrad. Jag borde göra massa annat, inte sitta här. Men som sagt, jag håller på att ge upp bara...