Tough times.

Jag har så mycket att ta igen nu. Men jag är fortfarande kvar i Tyskland med mina tankar. Ja, det är jag.
Jag känner mig så ensam nu. Alltså, jag träffade massa vänner idag, men jag var typ "borta". Jag kan inte leva utan honom... men jag kan inte leva med honom.

Imorgon vet jag förhoppningsvis hur det kommer att se ut mellan mig och honom igen. Synd bara, att jag lovade att inte vänta. Det gör ont. Och nu kommer det en låt, som är speciellt för honom - bara för att den får mig alltid att gråta, och bara för att båda vi sjöng den nu i veckan, och nu får den mig att gråta ännu mer.

Den är vacker. Och jag tänker tatuera en sak när jag fyller 18. Exakt på min födelsedag!

Bara för att han betyder så mycket. Folk säger att jag ska glömma honom. Men det kan jag inte... det är inte lätt. Efter ett och halvt år då du gjorde allt för att få honom att älska dig - du hör honom säga "I love you Alice".
Men då är det för sent. Båda ni vet det.

Varför är kärlek så jävla komplicerad?


Ah well. Tack för alla de som stod ut med mig idag! Och tack för mina fina böcker (Erotisk massage, och Svar för allt) och tack för allt skratt! Och tack för Kim som tänker offra sig och åka med mig till Uppsala imorgon!


Och speciellt tack för Chris. För att han finns, och kommer alltid att finnas. Det känns bra! Det känns väldigt bra att ha en vän som honom. Verkligen.

"Don't die Alice! I'd miss you. I'd kill your ghost, to punish you because you killed yourself. And I'd still miss you. People like you make me wanna stay alive. You make my life worth living."




Och när vi var på väg till flygplatsen, sjöng vi My Immortal. Och vi höll varandras händer, och sjöng
When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me





Det var bara såååå bra... jag vet inte hur han gör det. Hur han överhuvudtaget fick mig att bli kär i honom. Men det var iallafall inte meningen att jag skulle bli kär. But you can't help love.




Anyway, mina föräldrar håller på att döda mig just nu. De är dumma. Jag orkar inte mycket längre med dem här... seriöst. Människor som de får mig att vilja ta livet av mig. Och de inser inte det. 




Nu kan jag gå, lägga mig, och gråta. Tack för uppmärksamhet.